Ja.Hej.Tack

Gånger jag bett Gud hjälpa mig idag och ba "nej, vafan säger jag?!": oberäkneligt
Jag förstår verkligen inte hur jag tänker ibland, väljer kurser där man praktiskt taget ligger på varandra och gör parövningar med den som ligger närmast som involverar att man ej får bryta ögonkontakt.
Viktigaste momentet i dessa kurser är såklart att "hjälpa till" Kände mig rätt dum när folk bar runt på tvättmaskiner och gu vet vad samtidigt som jag och min schoolmate kom flåsandes med ett sittunderlag i skumgummi.
Jag kan inte ens beskriva känslan av att tvekande börja massera en bar tonårsrygg, händerna indränkta i "citrusolja". Jag kunde känna varje finnes livshistoria under mina fingertoppar samtidigt som min kropp rörde sig som robotdjuret i "jaws".
När han rest sig i mörkret och satte sig upp tafatt sa han med ett artigt leende"Ja, jag gillar ju när det är hårt, det får gärna vara lite hårdare, nästa gång...får det vara lite hårdare" Jag svarade med ett utdraget "ah..aaah..." det hela avslutades i ett gapskratt samtidigt som hans ögon rörde sig från sida till sida i allt annat än symbios.