one way flirt

Det river i mig när jag tänker på den vackra man som log åt mig igår, eller var det i förgår? Mitt närminne är som bortblåst. Han var så vacker på sin lilla cyckel, vilken gentleman som stannar för en lieman som jag. Jag tittade finurligt på honom, från min fulaste vinkel. Gu, klart han skrattade. Jag hade ramlat av sadeln.

tarmperiod del 1

"Kännetecknet vid en normal avföring omfattar flera punkter:

* Den ska förekomma regelbundet, d v s minst 1 gång i dygnet.
* Den skall vara fast, slät och korvformad med en tunn slemhinna på ytan och inte efterlämna nästan något på pappret.
* Den får inte lukta obehagligt."


Flickan Melinda
2009-01-10, 12:46
Enligt min vän som läser till läkare så ska man egentligen bajsa efter varje måltid, dvs 3 ggr om dagen. Jag tycker dock att detta låter lite väl mycket.. Är det någon som springer efter varje måltid? I såna fall är du den som är "normal" enligt hur kroppen ska fungera.. :D

berntzie
2009-01-10, 12:49
Blev glad när jag läste detta, för efter varje måltid måste jag verkligen direkt efter sista tuggan springa och släppa ut ett lass :D

källförteckning
http://www.vitaviva-info.com
flashback

Vaknade upp efter en härlig dröm som involverade Mr Hakuna matata. Om jag minns rätt satt vi på en säng och åt blåbärspaj samt kelade med en katt. Ja, som i verkligheten. NOT!

notes

Har inte kunnat ha mina manchesters av typ bakpapper från lindex, sedan jag upptäckte att de hänger som en urblåst ballong vid skrevet och står upplåsta därbak som jag släppt en fis vadandes i vatten. Man ser inte sånt i hallspegeln!!
Thank god för tradera säger jag bara. Jag ser mig själv som en odödlig krigare.

Vi gör så

Var hos tandläkaren för "kosmetisk" fyllning. Blev dagen innan inbjuden av en tandläkare på fest i tandläkarstolen efter min förfrågan att fixa detta "minimala" fel. Plötsligt förvandlades jag till en politiker, jag tror inte jag svarade på en enda fråga han ställde. Fick i samma veva reda på att min "tandläkare" inte var någon tandläkare när hon bah "ja, jag ska gå och fråga en tandläkare om det, de vet nog bättre" Man bah "ok, så....är du typ städerska?"
Blev nästa dag granskad av en trevlig dam efter att hon flanerat ut till väntsalen med en mikroskopisk radio som stod och spela uppe på en kruka. Jag kände mig allvarligt talat lättad då herr tandis gjort mig till helt autistisk apa. När det vita skenet över tandläkarstolen träffade mina prismor kände jag ett lugn när jag inte såg någon man i städskrubb redo att hugga i. Trodde jag. Just i det ögonblicket registrerade mina ögon ett par blå ben bakom all utrustning. Mycket riktigt satt han där helt häpen och ba"hej...." Jag slängde ena benet före och flög upp i denna röda stolen, jag minns inte ens ifall jag svarade honom. Jag var överraskad över att jag inte landade på golvet, eller i rummet breve.
Det blev knäpptyst och tanten knäppte på mig en haklapp medan herr tandman började trycka för att ställa in stolen, höll på att explodera när han stolen åkt upp och ner fem gånger och han frustrerat ba"jag tar det!" Jag kände mig som en jobbigt telefon.
Av någon anledning tittade jag upp på de båda och råkade möta herr tandmans blick som började flacka nervöst och jag tänkte "oj, vad konstigt, kanske man skulle låtsas att det där aldrig hände" Kände rädslan växa när han gnälligt började rådfråga assistenten hur hon skulle gjort och upprepat utbrast "det är ju så himla lite!" Någonting märkligt hände när han började slipa och fylla, det värke men jag höll på att få ett rejält skrattanfall och fick ta spjärn för att inte skrika ut i skratt medan hans assistent sprutade vatten i ansiktet på mig. Jag kunde känna hans fingrar mot mina läppar och varma kropp mot mitt huvud, då och då kom assistentens hand mot min kind och torkade mig våldsamt med en korvservett, det var fantastiskt.
När han var färdig med sitt arbete försäkrade han sig genom assistenten att det inte såg förjävligt ut, men jag kunde höra på hans stämma och små läten att han var belåten. Han räckte mig en spegel och det första jag tänkte var "herrejävlar, ska det se ut så? och vad ful jag är i detta ljuset" Jag sa att det såg bra ut. Han frågade mig hur det kändes på baksidan, det kändes som korallrev, jag sa att det kändes bra. Glad i hågen var jag ändå och han hissade upp stolen medan jag satt förvirrad och väntade på att få skölja.Han hjälpte mig att ta av haklappen och Jag skakade katatoniskt runt, reste mig som en trasdocka mot dörren och vände mig om en sista gång och bah "tack så mycket".Jag såg hans kropp le tillbaks och när jag vänt ryggen till ropade assisteten hejdå och herr tandman hakade på i hejdåsången. Jag vände mig inte ens om när jag ropa hejdå tillbaka. Jag har fortfarande inte tvättat mitt hår sedan vårt möte.

Var det åt mig du log, när du mitt hjärta tog?

Igår hittade jag en "kärlekhälsning" i skåpet. Fan, jag önskar att jag vore så senil att jag inte kommit på att jag skrev det till mig själv en gång i tiden, då hade ruset hållit i iallafall ett halvår till.
När jag tittar på det lilla porträttet jag måste ha hittat på en container någon gång, ser jag en ung Eric Erlandsson titta tillbaka på mig så ödmjukt, ja jag är säker på att det är han som är morbror till denna varelse som lämnat mig så konfundersam. *favoritord efter alla klassråd*
Vad är det med alla gingermän och mig, när ska jag få min egen pepparkaka att leka i granen med? Jag ska nog se till att han börjar älska mig. Först ska jag bara se till att han får reda på att jag existerar, sedan ska jag skaffa lite kloroform, därefter är det smooth sailing.

sedel

Asså vad är det med matsalar som gör mig till helt speedad crackapa? Tänk en människa som går in med endast ögonvitorna synliga, studsar in i tegelväggen och börjar skjuta slevar och tomatsås på folk. En gång "råkade" jag ta gammal mat. Jag var den enda i hela matsalen som valt kalopsgelé och grå potatis, jag tror det var mitt största förfall.
I Torsdags tog jag en salladskratta och drämde till den i en annan slev på andra sidan där den hoppade ur handen på en kille, jag kunde höra hur de i andra kön förde en lågmäld konversation bakom snorskyddet, efter att jag berusat slängt ur mig ett "oh shiieeet" *häller bestört ut sallad över fötterna*

Den dyra varianten

Min granny kallar mig inbunden, det är vad man är om man inte kan ta sig fram i livet utan talarförmåga. Men jag säger; "Hellre det, än en pocketbok!" Jag ska med min gedigna kvalitet förbli en hållbar liten pärla. När pocketens sönderbläddrade pärmar ligger ofrivilligt öppna på glänt, ska mina inbundna sidor ligga och locka till intressant högläsning under septembersolens viskningar mot pilträden. *förtryckt snyftning*

Den poetiske tarmrensaren

Älskar hur alla tror att jag är så mycket mer "konstnär" än vad jag är. Tydligen är jag en sån som "läser mycket" och verkar ha ett medfött öga för estetisk, man bah "joooora, så atteh ska ju hem till ateljen och ta ett glas konjak vid vedspisen efter dagliga läsningen av Poes Ullalume" Varför kan jag inte hejda min så annars orappa käft från att spy ur sig "Nej, nej, nej, asså jag läser typ ALDRIG och jag har knappt en blyertspenna hemma. Dessutom är alla mina kläder köpta på kappAhls utförsäljning sommaren 2005, från deras kollektion Lab industries".