Går och går men kommer aldrig till dörra

Grannen går fortfarande runt utanför mitt köksfönster. Har han inga läppar att mätta?
Ugh, tänk att jag skrev det. Ryser invärtes och tids nog utvärtes med.

Tills dess att jag saknar att vara siamesisk tvilling kan jag ju låtsas hata det och vara lite djup

Jag trodde jag var lite världens mest pessimistiska människa.
Det skulle vara ett under ifall jag inte var det när jag hängt med min skolmate 7 år. Vad är vi? ett gammal golfpar i pensionärsmarklägenhet som inte vågar ta ut skilsmässa för att vi inte vill dö ensamma i våra respiratorer? Är väl egentligen rätt skönt att tvångsförhållandet börjar ebba ut, varför är jag rädd? Jag borde vara glad att slippa plastlakanen, vara glad att jag snart kanske får cykla utan rasslande stödjhul, glad för att jag får använda de stora människornas toasits etc etc. Vara glad.

I en sal på lasarett; en historia i två delar

"Ibland undrar jag vilt om jag inte blivit omprogrammerad. En trojan förmodar jag, har troligtvis funnit sin väg genom en ventil i höger kammare, efter en lång resa från näsborrsmynningen. Vad jag har är ett svagt minne av att jag en gång i tiden varit rätt pigg och kry, som man säger i 60-års åldern.
Jag trodde en tid att jag var den som var bäng i bollen som en gammal proggare skulle uttrycka sig, men har nu figurerat ut att det är samhället och dess modifierade jättebananer.
Antingen får jag införskaffa mig en gasugn och lägga huvudet däri eller, som jag satsar på nu, bli ett med naturen, som ett vårbarn som betraktar vitsipporna där de slokar likt pigor. Ta med ravekasetterna och rycka epileptiskt barfota i skogsdungens smaragdgröna mossar. Med köksmoppen på huvudet, för den svänger så rytmiskt likt armarna på en likgiltig bläckfisk.
Vad det är svårt att som medveten varelse välja en gyllene guldgrusväg, när den inte känns särskilt gyllene längre, utan mer som finishen på en manglad, oputsad trumpet."


Det är det här jag föreställer mig att jag skulle rista ner med min kaligrafispets ifall jag bekantade mig opium en scharlakansröd sensommarafton. Och jag behöver inte ens sträcka mig efter aceton, aceton... Ska det kännas såhär vid klimax?

/fru Matilda leg psykopat

Utkast

Älskar eniro, googlade Mr hakuna matata och fiska upp en massa skoj om hans possibly gf. Får en sån kick av att upphöja mig själv när jag läser hennes artiklar och ba "Kan bättre".

-------------------------------------------------------------------------------------------------
När jag slängde ögonen på en br katalog fylldes jag av en sorglig saknad. Jag minns när jag var en undernärd 8-åring och så innerligt önskade mig en översminkad docka med fettahuve och elefantfötter. Jag följde med mamma och hennes vännina till lågprisaffären innan jul och registrerade belåtet hur hon slängde ner dockan "diskret" i kundvagnen med en smäll. Jag brukade sitta hemma i soffan ensam med paketet halvt öppet och kika på de rosamålade restylaneläpparna som prydde dockans fotbollshuve. Jag föreställde mig hur jag skulle placera mina gorbys pirog klibbiga händer om hennes midja och försätta henne i trekantsdraman som involverade alltför kinky grejer för en flicka i min ålder. Jag skulle alltid vara den elaka häxan med sadistiska inslag. Åt alltid äpple under barbielekarna. Min säng fick agera garage för den rosa lilla plastbilen, den fick även agera soptunna för äppelskrutten. Jag är än idag fascinerad över min skruttsamling.
Vad jag vill komma till är att detta inlägget är helt meningslöst.

--------------------------------------------------------------------------------------------
Det är så kul att sitta vid datorn, jag kan inte ens beskriva. Jag tillbringar hellre än natt framför datorn än en kväll på krogen. Ja, det är helt sjukt, vad skoj det är! Ibland önskar jag att jag var ironisk.

---------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tänker man när man köper ett par orange morotsbyxor?
Jag tänker alltid på Jesus citat om hur man borde ta ur stocken ur sitt eget öga innan man dömer träflisan i sin nästas. Men längre än så kommer jag inte, sedan kommer någon med alldeles för lång överdel. Man ba "Haru sett dina ben i spegeln, det ser ut som om de börjar vid knäna"

----------------------------------------------------------------------------------------------
Det står en treåring i vardagsrummet. Han äter själv, ur en skål.
Varför är jag den enda som är fascinerad?

----------------------------------------------------------------------------------------------
Min binda luktar popcorn.

Häng med mig in på panikattack

Grejer jag vill göra med folk som kommer med "rationella synpunkter"

• Mosa en banan mot deras hjässa.
• Tvinga dom gå med mig in på jc
  

Someday you will ache like I ache

Undrar hur mycket tomatmakrillätande från burk som kan leda till förgiftning av typ aluminium. Förstår inte hur det kan vara så underrated, är det bara jag som förstår dess fabulösa aroma, smak och textur. Jag har alltid känt mig så oförstådd, jag brukar likställa mig med Van Gogh. Ja, ingen kommer att förstå min genialitet förren jag skurit av mitt öra och trumhinnorna förblödit över mina dagbocksanteckningar om allt mellan makrillfjäll och viskande pilträd.
Min själ kommer att etsa sig fast som en hinna på människors läppar. När de drar överläppen upp mot nästippen kommer de att känna den odödliga doften av fisk i tomatsås, precis som jag gör nu.