Kom på en annan dröm jag hade imorse, förmiddag, om Vincent Gallo. Hur han hälsade på mig med ett mjukt handslag och ett falskt leende då han skulle vara min lärare för dagen, blev så förälskad. Det var som att bli smekt av en ljummen sommarbris på den gyttjiga sanden vid det bruna vattnet, åh barndomsminnen. Jag slog i huvet i stenbotten när jag vältes i på en plastmadrass, jag kunde höra familjens skratt genom vattnet.
Minns hur jag sa något i stil med "aaoh... men under ytan, äää han lite lurig!" *blink* äcklas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar