Sorgligt att höjdpunkten i min vardag är att åka buss, det var som Crazy-Carolas pelargonshow och snuskdyk i publiken på skansen all over again, när Loket-lookalike satte sig bakom pedalerna. Rösten av en utländsk upprörd man ekar fortfarande i huve när han skrek" Men kan do öppna dorren for helveeete!!" Minns hur flinten blänkte i solen och barnvagnen studsade ut på trottoaren med ett gnisselbrak.
På torget steg en smålansfamilj på och jag kände hur varm luft tryckte mot min nacke när sonen frustrerat spottade ur sig" Neeij, där är den jävla fula....fan jag klarar inte av honom, han kör så jä-ä-ävla sakta!", systern blottade sin tänder och svarade ivrigt" ahmen då slipper vi ju vänta iallafall*hihih*." Hon påminde om såna där överexalterade barn som smyger ut på natten för att mata sin tama kråka,gu jag såg alldeles för mycket på bolibompasåpor som barn.
På väg hem satte jag mig brevid den "utvecklingsstörda" mannen som blängt på mig ett flertal ggr, han måste jobba på samhall, jag såg honom i en skåpbil en gång. Jag vet inte vad han luktade, men plötsligt blev luften runt mig varm och "lökig" men ändå inte. Det var på gränsen att han satt vertikalt och innan jag steg av lirkade han sakta upp mobilen ur fickan och förde den sakta mot örat utan att säga något, samtidigt som han gned händerna runt handtaget på sätet framför. Jag kan inte minnas sist en människa energi var så påträngande. Jag höll i skräck fast mig med rövmusklerna i rondellen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar