frtnj djj tytyhjynthynjtynjtdn

Det känns som om hakfinnarna styr mitt liv, vulkanläge; standby. Igår hotade jag mig själv med en massa tvångstankar för att hålla mig ifrån att peta på skiten, varför ska det vara så svårt?? Måste erkänna att jag kände en lättnad när höljet sprack och senapen rann ur, började trycka i extas, varför ryser jag alltid längs ryggraden och börjar dregla? Jag bestämde mig nästan för att gå under igen men hittade någon slags inre kraft även efter att ett glas exploderat i handen när jag skulle rengöra slakten under kranen.
Jag kan inte minnas att jag tidigare blivit så yr i duschen, varje gång jag står stilla känns det som om jag står och gungar på ett båtdäck, trodde jag skulle svimma av. Min största rädsla har alltid varit att hittas naken, brinner hellre upp levande.Hur kan man gå på begravning ifall man hittat mig naken liksom, skulle skratta ihjäl mig.
Idag vaknade jag ångestfri, min önskan om regn för att jag skulle kunna gå runt i luva, blev besannad, jag tror på allvar att Gud lyssnade på mig. Min classmate och jag hade inte en enda autismfajt, ja allt var bara underbart.
Ställde mig på hållplatsen och vinkade av min mate i det underbara sommarvädret då solen brytit fram. När hennes buss gett sig av bestämde jag mig för att stiga fram bakom hållplatsreklamen men tvekade ifall det skulle sitta någon vårpotpurri-människa på bänken. Såg just då att min buss åkte rakt förbi medans jag stått gömd. Jag kunde känna hur snaran drogs åt.