Kurre Rator

Älskar när folk ba "känns det bättre nu, när du lättat på det" Visst hade det varit ohyffsat av mig att ba "låt oss aldrig mer träffas för att minimera degradering å min sida samt låt mig gå för att avsluta affärerna"*rullar upp ärmarna för att agera nåldyna*
Asså jag blev inlurad i ett rum (kände med mina spröt vad som låg i luften) och möttes av en tant i rosa dräkt och cp-vante, behöver jag ens tilläga att jag förstod hennes manipulationsmanövring; snabba korta nu-ska-du-bli-varm-i-kläderna-repliker; "har du några planer inför sommaren, inget sommarjobb?" *fånigt leende* "Åååh nej, nu blev du rädd!" "kom det hastigt? var du inte beredd, åh åh" Jag kunde gråtit bara för att hon behandlade mig som en utvecklingsstörd hundvalp. Det är sånt som får mig att önska att jag vore en man, eller en jävligt manhaftig kvinna med breda jävla rugbyaxlar och en luden muscha.
Jag minns inte ens ifall jag skakade hand med hennes exemtass, mentala tillbackablickar: suddigt rosa, grå damtuss(håret) brunbränd ugnpankaka.
Overload och mitt i allt kaos så skrattade jag högt och hånfullt efter att jag låtit mig själv svämma över, det är sånt som får folk att tro att man är ok. Allt blir så mycket bättre när man "talat" ut! (svarat att nej, skolan är inte ansvarig för min serotoninivå mig veteligen) Varför tänkte jag inte på det innan, jag som alltid velat ligga i bitar på golvet medans alla andra sitter runt det runda bordet med deras pokerface.
Ifall jag vore en indianhövding skulle jag velat heta Tight Lipped.