Vi gör så

Var hos tandläkaren för "kosmetisk" fyllning. Blev dagen innan inbjuden av en tandläkare på fest i tandläkarstolen efter min förfrågan att fixa detta "minimala" fel. Plötsligt förvandlades jag till en politiker, jag tror inte jag svarade på en enda fråga han ställde. Fick i samma veva reda på att min "tandläkare" inte var någon tandläkare när hon bah "ja, jag ska gå och fråga en tandläkare om det, de vet nog bättre" Man bah "ok, så....är du typ städerska?"
Blev nästa dag granskad av en trevlig dam efter att hon flanerat ut till väntsalen med en mikroskopisk radio som stod och spela uppe på en kruka. Jag kände mig allvarligt talat lättad då herr tandis gjort mig till helt autistisk apa. När det vita skenet över tandläkarstolen träffade mina prismor kände jag ett lugn när jag inte såg någon man i städskrubb redo att hugga i. Trodde jag. Just i det ögonblicket registrerade mina ögon ett par blå ben bakom all utrustning. Mycket riktigt satt han där helt häpen och ba"hej...." Jag slängde ena benet före och flög upp i denna röda stolen, jag minns inte ens ifall jag svarade honom. Jag var överraskad över att jag inte landade på golvet, eller i rummet breve.
Det blev knäpptyst och tanten knäppte på mig en haklapp medan herr tandman började trycka för att ställa in stolen, höll på att explodera när han stolen åkt upp och ner fem gånger och han frustrerat ba"jag tar det!" Jag kände mig som en jobbigt telefon.
Av någon anledning tittade jag upp på de båda och råkade möta herr tandmans blick som började flacka nervöst och jag tänkte "oj, vad konstigt, kanske man skulle låtsas att det där aldrig hände" Kände rädslan växa när han gnälligt började rådfråga assistenten hur hon skulle gjort och upprepat utbrast "det är ju så himla lite!" Någonting märkligt hände när han började slipa och fylla, det värke men jag höll på att få ett rejält skrattanfall och fick ta spjärn för att inte skrika ut i skratt medan hans assistent sprutade vatten i ansiktet på mig. Jag kunde känna hans fingrar mot mina läppar och varma kropp mot mitt huvud, då och då kom assistentens hand mot min kind och torkade mig våldsamt med en korvservett, det var fantastiskt.
När han var färdig med sitt arbete försäkrade han sig genom assistenten att det inte såg förjävligt ut, men jag kunde höra på hans stämma och små läten att han var belåten. Han räckte mig en spegel och det första jag tänkte var "herrejävlar, ska det se ut så? och vad ful jag är i detta ljuset" Jag sa att det såg bra ut. Han frågade mig hur det kändes på baksidan, det kändes som korallrev, jag sa att det kändes bra. Glad i hågen var jag ändå och han hissade upp stolen medan jag satt förvirrad och väntade på att få skölja.Han hjälpte mig att ta av haklappen och Jag skakade katatoniskt runt, reste mig som en trasdocka mot dörren och vände mig om en sista gång och bah "tack så mycket".Jag såg hans kropp le tillbaks och när jag vänt ryggen till ropade assisteten hejdå och herr tandman hakade på i hejdåsången. Jag vände mig inte ens om när jag ropa hejdå tillbaka. Jag har fortfarande inte tvättat mitt hår sedan vårt möte.