Igår hittade jag en "kärlekhälsning" i skåpet. Fan, jag önskar att jag vore så senil att jag inte kommit på att jag skrev det till mig själv en gång i tiden, då hade ruset hållit i iallafall ett halvår till.
När jag tittar på det lilla porträttet jag måste ha hittat på en container någon gång, ser jag en ung Eric Erlandsson titta tillbaka på mig så ödmjukt, ja jag är säker på att det är han som är morbror till denna varelse som lämnat mig så konfundersam. *favoritord efter alla klassråd*
Vad är det med alla gingermän och mig, när ska jag få min egen pepparkaka att leka i granen med? Jag ska nog se till att han börjar älska mig. Först ska jag bara se till att han får reda på att jag existerar, sedan ska jag skaffa lite kloroform, därefter är det smooth sailing.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar